Den enda nu levande ungen efter nattens och morgonens tråkigheter.

Frisk och pigg springer han omkring i buren och pysslas om av både Ellimina och mamma Ålga. Han kommer nog få mat så det räcker och lite till. Söt som socker är han med sina stora ögon.

Nu ger jag snart upp och börjar med blommor istället. Det är nog inte lika sorgligt.

Strax efter midnatt börjar Ålga att föda kullen som jag väntat så på. Ut kommer en vit? unge, en till? en till? och slutligen en 2färgad. Vad är detta?

Men anar ju redan. Kikar i munnen på de vita ungarna. Jodå, helt missbildade tänder eller inga alls. Och ögonen är så små så små och liksom insjunkna.

Ålga måste vara dold roan.Grämer mig så att jag gjort denna parning. Men hur kunde jag veta. Går och lägger mig och försöker somna men tankarna snurrar. Hoppas att naturen löser problemet med de 3 missbildade ungar åt mig under natten.

Direkt när jag vaknar igen går jag in till marsvinen. I buren sitter de 3 missbildade ungar fortfarande vid liv. Den friska tvåfärgade ungen knatar pigg omkring. Men... i spånet ligger tre döda ungar. Va´hur många unga hade hon? hinner jag tänka innan jag ser att Elliminas mage är borta.

Det är hennes döda ungar. Varför? Antagligen sattes hon igång av Ålga.

Tittar på de små vita. Vet att jag måste ta bort dem. Tårarna rinner.

Lika bra att få det gjort med en gång.